Fujis

Jag vet inte vem jag är har tappat bort mitt jag!
Det är så mycket saker jag bör tacka för,
Men jag kan inte känna lyckan bara känna mig död.
Det är sjukt att liver aldrig byter väder,
det har varit kålsvart nu så länge jag kan minnas,
det var länge sen jag kände riktig glädje.
Jag känner ingenting.
Bara mina egna andetag,
& jag önskar att jag hittar till mitt gamla jag!
Har inte slutat kämpa,vem vet mirakel kanske kan hända!
Jag har inte mycket att säga men ändå tusen ord.
Jag tappar andan varje gång jag söker luft.
Försöker hitta ett ljus men inget tar mig upp.
Försöker att gå upp på morgon nånting håller mig kvar,
har ingen kraft längre.
Jag tappade allt & jag tappade greppet, jag föll ner men måste tro att det blir bättere!
Jag vill inte vakna för det är tomt när jag letar efter livsbalans.
Jag har så mycket att säga men ändå ingenting.
ångest äter upp min själ, allt jag hade har försvunnit & jag ville bara väl.
Så jag biter ihop för snart kommer goda tider.
Jag måste bara orka gå igenom alla stora strider.
Tankar flyger runt inte lätt att förstå,
varför blev det såhär & varför gjorde jag så?
Jag drömmer om en värld långt härifrån.
Dagarna är dom samma, inte mycket som kan förändras.
Skita i det gamla, inget mer kan försämras!
Vilken väg ska man ta när det finns flera dörrar!?
Jag undrar om jag ska få känna mig fri, finns det någon mening, med mitt liv?
saker och ting förändras. Eller?
Jag brukar isolera mig själv, vill inte öppna mig för nån.
Ha tror inte på pyskologer det är ju bara ett jobb!
Säger som det är jag känner mig vilsen & bort glömd, livet är så jobbigt ändå vandrar jag i motstöm.
Äh jag är fast i min tystnad.
Mjo det finns dagar, jag inte orkar jag brukar ge upp.
Är så trött efter alla strider nu jag är en tapper soldat .
Jag ska nu bevisa jag är så trött på att skrika, jag ser det ljuset i horizonen men jag kommer ingen vart!
Det finns dagar som jag älskar, när jag har galet kul med alla de fina personer som vandrar omkring här.
När jag somnar & vaknar i tid så jag kan komma upp till skolan.
När jag vaknar & hör en vacker sång i huvet.
Det finns så mycket som gör mig glad & Så jävla mycket som gör mig helt vansinig.
Men jag rullar runt i mina takar om det liv jag vill ha, det skulle vara så bra.
Men det är tufft när man försöker & så händer det verkligen inte ett skit.
Förlåt mamma, jag ville aldrig förstöra mera i mitt liv, men nu är det som det är & jag kan inte göra ett skit.
Men det ska nog gå en dag ska du få se.
Du ska få se mig le!
Du ska se min kämparglöd.
Min andnings nöd för jag är såglad.
& till slut är det min tur att ta imot dig när du faller.
För jag vet hur mycket du håller inom dig fördu tror att det kommer knäcka mig.
Men bara du mår bara så klarar jag mig.
Så släpp ut allting, låt ingenting förstöra.
Bara luta dig mot mit bröst hör hjärtat dunka hårt, så att du förstår.
Att det är okej att känna som du gör, jag förstår hur det är.
Men du förstör för dig själv om du går runt & bär på det där!
Det är så tungt tro mig jag varit där.
Mamma jag älskar dig, låt mig ta hand mom dig!<3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0